Bank of Mum and Dad behöver ett bättre efterlevandeskydd

Livets enda löfte som med hundra procents sannolikhet kommer att infrias är döden. Oftast sker det plötsligt och vid en synnerligen olämplig tidpunkt. Sorg, saknad och mycket bekymmer lämnar döden efter sig. Särskilt om vi efterlämnar partner och barn mitt i livet.

Den ekonomiska smällen dämpas något av det statliga efterlevandeskyddet som omfattar alla som bor i landet. Därutöver har de flesta av oss på arbetsmarknaden också ett efterlevandeskydd som är kopplat till vår anställning. Dels en tjänstegrupplivförsäkring (TGL), dels ett skydd som är inbakat i tjänstepensionen i form av efterlevandepension och återbetalningsskydd.

Offentligt anställda har det bästa skyddet. Efterlevande får ofta mer än 100 procent av den avlidnes inkomst de första åren efter dödsfallet. Medan efterlevande till privatanställda får mellan 70-90 procent. Därutöver ger TGL vanligtvis ett engångsbelopp på mellan 288 600 – 467 250 kronor. Med tanke på att allt fler av oss skaffar barn senare i livet och har höga bostadslån är efterlevandeskyddet ofta otillräckligt. Svårigheterna för våra barn att skaffa arbete och bostad vidgar också föräldrarnas försörjningsansvar. I Storbritannien går fenomenet under begreppet Bank of Mum and Dad. Om föräldrabankerna inte ska gå omkull vid ett dödsfall måste arbetsgivarna och facken förbättra efterlevandeskyddet i tjänstepensionssystemen. Kanske tredubbla TGL-beloppen. Eller varför inte införa den danska modellen där de anställda kan välja ett valfritt belopp?

Håkan Svärdman
Välfärdsanalytiker på Folksam